Jag ser till min stora skam att det är fyra veckor(!) sedan jag skrev sist. DÅ kan man ju fundera så här...har jag inte tänkt på en hel månad? Ibland tror jag att det kan vara så. Det har ju varit två mindre händelser i mitt liv den senaste tiden. Det har varit den välsignade och avslappnade högtiden, julen. Så har jag modigt gått i täten för alla mina årskamrater och lämnat de vackra 20-åren.
För det första, julen. Jag ska inte klaga, jag lyckades gå igenom den utan några större skador alls. Förflyttning av barn, möten med diverse släkt samt arbete har flutit på som aldrig förr. Men jag blir ändå trött, trött av ledighet och förstås brist på sol. Kroppen går in i en sorts mysmood som gör att mat och vila är det enda som räknas. Det har dock visat sig runt mittendelen av min kropp och i min ovanligt slöa skalle. Jag skyller alltså min blogg-frånvaro på julkoma. Fegt, jag vet.
Så med min lite mysigare mittendel och ovanligt slöa skalle skulle då det nya året firas och strax efter det även mitt inträde i vuxenvärlden( ;P) Även det har flutit på, släkten fick gratta när de ville och lite senare fick jag en kväll på dansgolv med tjejerna. Smidigt, skönt och lugnt.
Har jag funnit mig själv? Är jag så allt igenom mysig och slö som jag känner mig nu? Hör det till åldern? (haha) Jag tvivlar. Jag tror att så fort ljuset hittar tillbaka och när man kan börja vara ute mer än en halvtimme utan näs-frys, då jälar. Då kommer den nya uppgraderade utgåvan att lanseras. Myset runt magen och luddet i huvet kommer att vara ett minne blott! Jobb kommer att erbjudas och spännande fritidshändelser kommer att kanta min väg. Livet börjar vid tretti!
Så - nu har jag lagt upp för en hel serie bloggar om min kamp till motivation... :)
Hade en liten tripp ner för minneslunden igår, bjuder på lite Cranberries.
Kram på er
2 kommentarer:
Välkommen tillbaka - du är saknad som alltid! Det där med mys kring midjan tror jag inte på när det gäller dig! Kram
Tack vännen! Tro vad du vill men nu ska det väck!
Skicka en kommentar