Minnesord

Tittade igenom lite gamla dikter som jag skrev för snart två år sen. Bjuder på ett smakprov.

En vanesak

Genom att söka sig till någon som ville henne väl
hade hon samtidigt gett upp all rätt att vara olycklig.
Det var en ny känsla för henne.

Genom att motta en enormt stor portion kärlek hade
hennes självkänsla tvingats att stiga.
Det kändes konstigt.

Förutom att tron på hennes eget jag hade ökats markant
så var även hennes stormande sociala kompetens uppskattad.
Det var nytt.

Med tanke på hur överväldigande lycklig hon numera var
så hade hon svårt att känna sig riktigt förbannad.
Det var...ovant.