Icke de...men ändå en massa.

Jag har inte klarat av att hålla mitt nyårslöfte. Ingen chockad.
När sommaren kommer har jag lite inspiration att sitta framför datorn och formulera meningar. Men vips så var nästan hösten här och jag inser att det är precis vad jag kommer att göra...hela hösten. Det är lixom vad jag har valt att arbeta med.

Sommaren har förresten varit fantastisk och oväntat kort. Först var det ett hus som skulle målas, sen var det ett bröllop och till sist en riktigt stor fest. Samtliga projekt har genomförts och blivit mycket lyckade - undertecknad är mycket stolt och lycklig.

Precis i denna stund sitter jag med en osorterad och olyckligt stor hög med papper från mitt senaste lärarjobb. Ironiskt nog så är det precis till samma brottsplats jag ska tillbaka och det känns grrrymt bra. Inte nog med att jag får plåga och inspirera nästan exakt samma elever, jag får även stöta skallen med samma kollegor - nästan.
Efter ett halvår på "fel ställe" av "fel anledning" känns hösten bara härlig.

Jag hoppas på en lång och varm en.

Ung och tråkig

Ett utlovat inlägg i mars.

Man får passa sig, kommentaren ovan avslöjar att även ett frivilligt bloggeri kan bli en plikt. Var kommer denna förmåga att strukturera upp saker ifrån och varför blir den mer och mer påtaglig med åren? Klart att man blir tråkig om man ska planera allt hela tiden.
Men hur ska man annars hinna allt? ( läs- familj, jobb, plugg och spontanitet - i den ordningen)

Hur som haver så har skiljsmässomamman ett intressant fenomen att förmedla. Jag är bara strukturerad på halvtid. Ja, du läste rätt. Veckan när barnen är här är jag ett under av effektivitet och ordning. Det är helt sjukt vad man kan hinna med, både när det gäller hushåll och lek.
Men veckan - eller snarare de fem dagar vi är utan barn faller allt pladask. Kvällen innan barnen ska komma brukar vi titta på varann med panik i blick och inse att här har inte en tallrik diskats eller en damsugare startats på många många dygn. Vi har lekt tonåringar några dagar.

Slutsats; jag äger utan tvekan förmågan att vara ostrukturerad och slö. Ja, kanske till och med lite spontan ibland. Men för det allra mesta så är jag inrutad, planerad, diciplinerad och förmodligen ganska tråkig.

Men hur ska man annars hinna allt?

Fru Februari

Ett nyårslöfte var det...hade en jättebra idé här om dagen, om vad jag skulle skriva här. Var ganska säker på att det var något samhällskritiskt, analytiskt och faktiskt ganska smart. Konstigt nog var det helt bortblåst idag. Eller inte så konstigt. Sur.

Jag har bytt arbetsplats - igen. Även om det är gammalt och vant arbete så är det ändå så himla deppigt. Jag har ju gått skola i hundra år för att inte hamna där igen.

Positivt tänkande; Fast schema, möjlighet att planera sin fritid, nästan ingen dagistid för barnen, möjlighet att följa fina kompisar på edda mitt i veckan.

Men va faaan, det är sjukdom, slit och nästan omöjligt att inte tänka på snus. Jag saknar arbetskamraterna, utmaningarna och att se människor utvecklas...inte tvärtom.

Skitlänge sen

Hela halva året har gått sedan jag skrev här sist. Kan ha många förklaringar; en kan heta arbete, en kan heta fritid och en kan heta nytt hus. Ingen av dem utesluter egentligen att jag kunnat skriva här, men jag har helt enkellt inte haft suget.

Som vanligt framkallar fördelsedagen ett visst mått av ångest, inte för att den på något sätt är dålig eller att tanten är rädd att bli äldre. Nä, dagen efter nyårs är helt enkelt ingen superbra dag att fylla år på. Det är hela årets ultimata bakisdag, alla åldrar suckar och surar, inga muffins i världen kan få dem att vända mungiporna uppåt.
Då hade det varit lättare att bara strunta i det.
Förra året då jag blev stora trea-nollan så var det enda jag önskade av mina föräldrar ett kalas. Bara jag slapp fixa skiten! Min mor drog efter andan i fasa över mitt oengagemang, hur kan man inte vilja fylla år?
Min kontring - hur kan man vilja?

Nåja, i år sitter jag i ett snö-kaos i världens finaste hus med världens finaste familj och jag klagar inte. Jag har fått spa-grejer av mannen och en finfin teckning, misstänker att jag kommer att få fler under dan.

Mitt nyårslöfte blir att försöka skriva här en gång i månaden. Det blir svettigt men även en gammal hjärna kan behöva träna....

Kram på er

Sommarsnuva

Vet inte om det är någon som överhuvudtaget läser mina läppar längre. Men det är väl nåt man får ta när man håller käft för länge. Men jag försöker mig på en liten lägesrapport, i det fall någon skulle råka bläddra förbi.

Har just börjat tillfriskna efter en riktigt elak förkylning - och nej, den kom inte i samband med de tokvarma dagarna förra helgen. Den var redan på plats innan. Det har varit en seg sak som gjort att jag varit hemma från jobbet tre dar nu. Trist.
Samtidigt ingen panik då någon smarting som bestämmer har klubbat att alla betyg skulle vara inne sista maj. Detta är ingen hemlighet och eleverna är helt på det klara med att den här veckan är till för att lekas, skolkas eller bråkas bort.

Så har man ju annars råkat gå och köpa drömkåken som man får nycklarna till 1 juli. Det betyder - du gissade rätt, vi ska flytta igen! Ännu en lägenhet såld, ännu banankartonger som ska fyllas och staplas och framför allt en rastlös längtan till tvåplan-västerbottens-fotbollsplansgräs-himmelrike. Frihet att säga till rastlösa barn; gå ut! Andas, spring, lek och skrik av er ute. Det planerar för övrigt även de vuxna att göra.

Så nästa fredag stänger skolan för ett tag. Vårdjobbet nalkas med sin gamla invanda lukt och ångest. Men det är säker lön och invanda uppgifter. En sak är säker, det blir en dramatisk kontrast mot lektioner med 30 stycken 14-åringar.

Men med andra och korta ord; jag har det skitfint! Hoppas det gäller er med!

Mitt i flytten

Eftersom min blogg är så dåligt underhållen och eftersom jag liksom råkat sälja min lägenhet och liksom inte har tid att blogga utan bara att läsa andras SÅ kopierar jag en annan bloggares ide'.
Den allvetande google har idag berättat följande;

Jag är:
1. enda lanande tjejen
2. simsveriges framtid
3. på jakt efter gamla rosor
4. bäst i världen
5. syster till Fred som har en funktionsnedsättning

Det ni!

Förrutom det är jag avsevärt mycke rikare än någonsin och ser fram emot att bli Ssssambo.

Simma lugnt!

Fina främmande framtid

Nu får ödet bestämma.

Jag har hoppat, jag har bett om tjänstledigt från trygga månadslönen. Jag har sökt ett jobb som jag väntar på svar från, om det inte blir aktuellt ska jag frilansa. Ja, eller jag ska jobba under ovissa former som timvikarie inom det jag är utbildad till. Alltså, det jag är menad att göra.

För när jag säger det så vet jag också att det är sant. Jag ÄR menad till det här yrket. CentralaStudiestödsnämnden ska ha tack, om än det är surt att få post från dem nu och i all framtid. Men det har alltså ändå varit värt det, jag känner det så fort jag får chansen att vara i verksamheten.

Känner mig oväntat glad över mitt beslut, fast det är lite spännande måste jag säga. Ovissheten ger ju en viss krydda men den ger också oväntade biverkningar. Hela jag är lixom lite oberäknelig. Alldeles nyss öppnade jag och okynnes-åt en hel del choklad ur en ask jag fick i julklapp. Den hade jag på vanligt och snålt manér tänkt "spara till ett tillfälle". När jag får chansen sover jag ofantligt länge på morgonen, ja, jag okynnes-sover också. Jag som brukar plandera vare ledig minut för att "inte behöva stressa sen". Vid oväntade tillfällen känner jag mig alldeles sjukt stark och pigg för att sedan bli lite sugen på att bilda en hög på hallgolvet.

Kanske är det så att jag har börjat leva lite mer i nuet. När man inte har en aning om vad morgondagen för med sig så måste man väl kanske det. Eller är det åldern... ;P
Jag kan iallafall skriva under på en ny dödssynd (det du BM) lättja.

Jag känner att framtiden är snart, våren kommer i år också och jag är så bra att jag får jobba. Var spelar mindre roll. Det som är viktigt är att jag har öppnat mig för tillfällena nu. Ja, det kan bli en fantastisk främmande framtid och hur som hellst så löser det sig.

Skickar glädje och sporadisk energi till den som behöver