Icke de...men ändå en massa.

Jag har inte klarat av att hålla mitt nyårslöfte. Ingen chockad.
När sommaren kommer har jag lite inspiration att sitta framför datorn och formulera meningar. Men vips så var nästan hösten här och jag inser att det är precis vad jag kommer att göra...hela hösten. Det är lixom vad jag har valt att arbeta med.

Sommaren har förresten varit fantastisk och oväntat kort. Först var det ett hus som skulle målas, sen var det ett bröllop och till sist en riktigt stor fest. Samtliga projekt har genomförts och blivit mycket lyckade - undertecknad är mycket stolt och lycklig.

Precis i denna stund sitter jag med en osorterad och olyckligt stor hög med papper från mitt senaste lärarjobb. Ironiskt nog så är det precis till samma brottsplats jag ska tillbaka och det känns grrrymt bra. Inte nog med att jag får plåga och inspirera nästan exakt samma elever, jag får även stöta skallen med samma kollegor - nästan.
Efter ett halvår på "fel ställe" av "fel anledning" känns hösten bara härlig.

Jag hoppas på en lång och varm en.

Ung och tråkig

Ett utlovat inlägg i mars.

Man får passa sig, kommentaren ovan avslöjar att även ett frivilligt bloggeri kan bli en plikt. Var kommer denna förmåga att strukturera upp saker ifrån och varför blir den mer och mer påtaglig med åren? Klart att man blir tråkig om man ska planera allt hela tiden.
Men hur ska man annars hinna allt? ( läs- familj, jobb, plugg och spontanitet - i den ordningen)

Hur som haver så har skiljsmässomamman ett intressant fenomen att förmedla. Jag är bara strukturerad på halvtid. Ja, du läste rätt. Veckan när barnen är här är jag ett under av effektivitet och ordning. Det är helt sjukt vad man kan hinna med, både när det gäller hushåll och lek.
Men veckan - eller snarare de fem dagar vi är utan barn faller allt pladask. Kvällen innan barnen ska komma brukar vi titta på varann med panik i blick och inse att här har inte en tallrik diskats eller en damsugare startats på många många dygn. Vi har lekt tonåringar några dagar.

Slutsats; jag äger utan tvekan förmågan att vara ostrukturerad och slö. Ja, kanske till och med lite spontan ibland. Men för det allra mesta så är jag inrutad, planerad, diciplinerad och förmodligen ganska tråkig.

Men hur ska man annars hinna allt?

Fru Februari

Ett nyårslöfte var det...hade en jättebra idé här om dagen, om vad jag skulle skriva här. Var ganska säker på att det var något samhällskritiskt, analytiskt och faktiskt ganska smart. Konstigt nog var det helt bortblåst idag. Eller inte så konstigt. Sur.

Jag har bytt arbetsplats - igen. Även om det är gammalt och vant arbete så är det ändå så himla deppigt. Jag har ju gått skola i hundra år för att inte hamna där igen.

Positivt tänkande; Fast schema, möjlighet att planera sin fritid, nästan ingen dagistid för barnen, möjlighet att följa fina kompisar på edda mitt i veckan.

Men va faaan, det är sjukdom, slit och nästan omöjligt att inte tänka på snus. Jag saknar arbetskamraterna, utmaningarna och att se människor utvecklas...inte tvärtom.

Skitlänge sen

Hela halva året har gått sedan jag skrev här sist. Kan ha många förklaringar; en kan heta arbete, en kan heta fritid och en kan heta nytt hus. Ingen av dem utesluter egentligen att jag kunnat skriva här, men jag har helt enkellt inte haft suget.

Som vanligt framkallar fördelsedagen ett visst mått av ångest, inte för att den på något sätt är dålig eller att tanten är rädd att bli äldre. Nä, dagen efter nyårs är helt enkelt ingen superbra dag att fylla år på. Det är hela årets ultimata bakisdag, alla åldrar suckar och surar, inga muffins i världen kan få dem att vända mungiporna uppåt.
Då hade det varit lättare att bara strunta i det.
Förra året då jag blev stora trea-nollan så var det enda jag önskade av mina föräldrar ett kalas. Bara jag slapp fixa skiten! Min mor drog efter andan i fasa över mitt oengagemang, hur kan man inte vilja fylla år?
Min kontring - hur kan man vilja?

Nåja, i år sitter jag i ett snö-kaos i världens finaste hus med världens finaste familj och jag klagar inte. Jag har fått spa-grejer av mannen och en finfin teckning, misstänker att jag kommer att få fler under dan.

Mitt nyårslöfte blir att försöka skriva här en gång i månaden. Det blir svettigt men även en gammal hjärna kan behöva träna....

Kram på er