Hela halva året har gått sedan jag skrev här sist. Kan ha många förklaringar; en kan heta arbete, en kan heta fritid och en kan heta nytt hus. Ingen av dem utesluter egentligen att jag kunnat skriva här, men jag har helt enkellt inte haft suget.
Som vanligt framkallar fördelsedagen ett visst mått av ångest, inte för att den på något sätt är dålig eller att tanten är rädd att bli äldre. Nä, dagen efter nyårs är helt enkelt ingen superbra dag att fylla år på. Det är hela årets ultimata bakisdag, alla åldrar suckar och surar, inga muffins i världen kan få dem att vända mungiporna uppåt.
Då hade det varit lättare att bara strunta i det.
Förra året då jag blev stora trea-nollan så var det enda jag önskade av mina föräldrar ett kalas. Bara jag slapp fixa skiten! Min mor drog efter andan i fasa över mitt oengagemang, hur kan man inte vilja fylla år?
Min kontring - hur kan man vilja?
Nåja, i år sitter jag i ett snö-kaos i världens finaste hus med världens finaste familj och jag klagar inte. Jag har fått spa-grejer av mannen och en finfin teckning, misstänker att jag kommer att få fler under dan.
Mitt nyårslöfte blir att försöka skriva här en gång i månaden. Det blir svettigt men även en gammal hjärna kan behöva träna....
Kram på er
