Ung och tråkig

Ett utlovat inlägg i mars.

Man får passa sig, kommentaren ovan avslöjar att även ett frivilligt bloggeri kan bli en plikt. Var kommer denna förmåga att strukturera upp saker ifrån och varför blir den mer och mer påtaglig med åren? Klart att man blir tråkig om man ska planera allt hela tiden.
Men hur ska man annars hinna allt? ( läs- familj, jobb, plugg och spontanitet - i den ordningen)

Hur som haver så har skiljsmässomamman ett intressant fenomen att förmedla. Jag är bara strukturerad på halvtid. Ja, du läste rätt. Veckan när barnen är här är jag ett under av effektivitet och ordning. Det är helt sjukt vad man kan hinna med, både när det gäller hushåll och lek.
Men veckan - eller snarare de fem dagar vi är utan barn faller allt pladask. Kvällen innan barnen ska komma brukar vi titta på varann med panik i blick och inse att här har inte en tallrik diskats eller en damsugare startats på många många dygn. Vi har lekt tonåringar några dagar.

Slutsats; jag äger utan tvekan förmågan att vara ostrukturerad och slö. Ja, kanske till och med lite spontan ibland. Men för det allra mesta så är jag inrutad, planerad, diciplinerad och förmodligen ganska tråkig.

Men hur ska man annars hinna allt?