Det har gått tio plus tre år sedan jag och mina jämnåriga tog våra första seriösa steg mot vuxenlivet. Det var första gången som vi kände att vi hade något att säga till om, vi fick själva (nåja) välja vad vi skulle syssla med på gymnasiet. När vi lämnade högstadiet var framtiden öppen, lite skrämmande men definitivt vår egen att ta i besittning.
I helgen väntar en återträff av storlek större på stadens uteställe. Alla elever från det avgångsåret är bjudna och det surras om att ganska många ska komma. Det ligger en spänning i luften och de jag pratat med verkar otroligt peppade. Och nervösa. Det är lustigt det där, att vi som nu verkligen är vuxna och borde känna oss trygga i våra skinn ändå stressar över frisyrer, kläder och annat livsviktigt.
Jag har en teori. Högstadiet är den i särklass mest känsliga perioden i en ung människas utveckling. Det är där man kläcks eller knäcks. Status delas ut och dras in av enskilda "vikiga" individer eller av allmänheten. Vilken statusgrupp man tillhörde är det oftast ingen tvekan om, du vet de och alla andra vet de. Frågan är bara vilka spår det har satt? Kan du skratta åt det nu? Eller önskar du ibland att du kunde åka tillbaka och ge någon på käften eller kanske säga förlåt...
Det finns en anledning till att "klassfesterna" ofta uratar. Gamla saker ska redas upp, både bra och dåliga. Problemet är bara att de gamla fejderna eller kärlekarna var något som skedde mellan femtonåringar, inte trettiåringar... önskar att fler skulle inse de.
Men det som gör mig mest upprörd är den känsla av konkurrens som också ligger i luften. Många som väljer att inte komma, gör det av fel anledning enligt mig. De känner att de inte har något att komma med, att de kanske har spelat in i folks fördomar. Att de inte kan skryta om jobb, resor, giftermål, barn eller annat. Kanske känner de sig fast i den gamla, tilldelade statusgruppen eller i värsta fall - de har bytt statusgrupp, till det sämre.
Till dem skulle jag bara vilja säga; Sluta. Sluta värdera ditt liv genom andras ögon. DU är precis lika speciell och intressant som alla andra som du tror kommer att vara där. Vad vet dom egentligen om dig och vad vet du egentligen om dom? Alla som klarade högstadiet med livet och vettet i behåll har rätt att med högt huvud ta en öl med oss andra puckon. Synd att du inte ville komma, det hade varit bättre om du kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar