Vansinnig tur eller skicklighet?

Jag har sugit lite på den här karamellen. Visste inte riktigt vart det skulle leda så jag väntade med min bloggifiering av ämnet.
Min arbetssituation har sedan sen sommar varit minst sagt oviss. Eller inte egentligen, jag har en fast tjänst inom kommunen och är på så vis så klart lyckligt lottad. Men nu är det ju bara så att efter x-antal år med utbildning och hundratals tusen i studieskulder så är man ju lite sugen på att få visa hur himla intelligent man har blivit. Min tjänst ligger som sagt inom människovård och jag är ju utbildad utbildare nu.
I alla fall så är arbetsmarknaden i hemkommunen minst sagt usel när det kommer till mitt yrke. Mindre elever och tjuriga nästan-pensionärer har gjort att det finns flera lärare som till och med har förlorat sin plats på en skola. Det innebär ju att mitt planerade intåg i skolans värld inte fanns på kartan...inte ens lite.
Efter att ha sökt alla pedagogiska jobb som ens nästan funnits och inte blivit kallad till en enda intervju, så hade jag med stor bedrövan insett att jag fick stanna inom vården några år till. Till alla trötta nästan-pensionärer gett upp och insett att Mallorca är bättre för dem och jag är bättre för eleverna.

Då...plötsligt händer det...precis som i reklamen i slowmotion och med bakgrundsmusik. På Max med min dotter och helt ofokuserad svarar jag på ett av mitt livs viktigaste samtal. En kvinnlig chefsängel från kommunen ringer och erbjuder mig en fot in. En enda liten, ganska sporadisk och ostrukturerad fot - men ändå! De vill ha mig i vikariepoolen, de vill att jag ska få bestämma själv hur mycket jag ska jobba. Jag får ett lösenord, världens vackraste lilla lösenord. Men viktigast av allt - jag får en chans!