Jag har en tendens att snöa in mig helt på låtar. Av olika anledningar så har jag helt klart bakgrundsmusik till mitt liv. Till och med den här bloggens tillkomst är ju ett reslutat av min tillfälliga besatthet av en låt. Jag kan höra den hur många gånger som hellst, sjunger förstås med så högt jag vågar för grannarna och i bästa fall - dansar. Det kan vara olika om texten är något att ha eller om det bara är melodin som jag fastnat för. Veckans låt har lite av båda måste jag säga men videon är vidrig. Därför skickar jag med en länk där bara musiken finns på jutub. Detta gör jag för att man kan ge låten en chans innan man ser videon.
Du trodde nästan att jag skulle kunna skriva ett inlägg utan att vara förbannad. Men när jag ser videon med Ne-Yo (vilket namn förresten :P) då han spatserar in i sin troligtvis dyra kostym och hatten käckt på svaj och hälsar på alla kontorskvinnor i tighta outfits, äcklas jag en smula. För han är inte intresserad av dom inte, nej han vill ha bossen. Den enda kvinna som inte faller för han otvetydiga elegans och potens...
Jag tyckte först att det var kul att någon skrev en låt om att det var grymt och sexigt att vara en kvinna som "klarar sig själv". Men när hon avslutar videon med att be om ursäkt för om hon varit otrevligt mot honom och insinuerar att hon vill gottgöra honom på sitt kontor....då vill jag kräkas. Jag ser inte mig själv som någon ultrafeminist men hallå...ja, du är så åtråvärd när du kan klara dig själv och vara chef, så länge du är så pass kvinnlig att du kan suga av mig när du varit elak.
Nä, jag skulle nog inte klarat mig så bra på dejtingscenen i Amerikat men skit i det - jag får ju bo här istället och såga deras syn på saker. Och eftersom jag inte är helt svart/vit i mina åsikter så kan jag i hemlighet skaka rumpan på mitt vardagsrumsgolv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar